Alla har sina egna anledningar för att vinterbada. Kanske de vill följa nyårstraditionen. Kanske är man ute efter den där pirrande känslan i kroppen. Eller så är det ett häftigt sätt att visa att man vågar göra det. Hur bra är det dock egentligen att vinterbada? Enligt finsk forskning är det väldigt positivt för välbefinnandet, då badandet utlöser ett flertal reaktioner i kroppen. De flesta som testar på att vinterbada kan försäkra en om att det är en fantastiskt uppfriskande upplevelse. Man känner sig vanligtvis väldigt glad och pigg under den resterande dagen. För några år sedan genomfördes ett flertal studier i Finland om just vinterbad. En av dessa studier blev publicerade år 2004. De tittade då på humöret och välbefinnandet hos de som vinterbadade på en regelbunden basis. 49 personer tog del av denne studie, och alla av dem var vinterbadare. De resterande 33 personerna badade inte under vintern.
De som deltog i studien var allt ifrån 30 till 70 år, och ungefär ½ av dem tog del av någon sorts aktivitet utomhus. Det kunde exempelvis vara att cykla, jogga eller ta promenader. Under oktobermånaden fick 
de svara på en enkät där de talade om deras humör och sjukdomar. De berättade huruvida de var trötta eller inte, om de hade spänningar, om de var deprimerade eller hade god minnesförmåga. Dessa är endast exempel på de många frågor som gavs svar på.
När studien började var flodens vatten 10 grader kallt. När studien började lida mot sitt slut hade vattnet kommit ner till 4 grader. Året därpå, i januari, fick deltagarna svara på samma enkät som tidigare. Studiens ledare Pirkko Huttunen berättade att där i början inte fanns några större skillnader på hur personerna mådde. Under studiens gång blev dock spänningarna mindre. Individerna var inte lika trötta och nedstämda samt hade bättre minne överlag. När fyra månader hade gått sa deltagarna att de plötsligt hade mer energi och kände sig mer sunda. Några av deltagarna var drabbade av reumatism och astma, vars smärta lindrades efter vinterbadens tid.
Pirkko Huttunen berättar om kryoterapi:
”I Finland finns det redan behandlingsrum, där reumatiker sitter i baddräkt i 110 minusgrader under tre minuter. Efteråt är de smärtfria i två tre timmar. Det verkar som om vinterbad har samma effekt när det gäller att lindra smärta och inflammation. Och det är billigare”
Pirkko Huttunen jobbade tidigare som kriminalteknisk forskare och arbetade därför med att studera nedkylning av brottsoffer innan och efter dödsögonblicket. Efter detta kände hon att hon själv ville prova att bli nedkyld. Huttunen fick snart upp ett intresse för vinterbad, då hon ansåg att hon kände sig mindre stressad efteråt. Hon berättar om hur en stressreaktion uppkommer om man sänker ner hela sin kropp i iskallt vatten. Det utsöndras då noradrenalin. Det brukade till och med vara vanligt att man lätt mentalpatienter sänkas ner i iskallt vatten för att de skulle bli lugnare. Självklart är detta dock inte någonting som utförs idag. Om man vill ta ett dopp i iskallt vatten ska det vara ens eget val och inte tvingat på en.
Undersökning har utförts med råttor och marsvin, där man har kunnat studera att deras dopamin ökar i kyla. Det finns bevis nog att tro att människor också upplever liknande saker. På ett sätt kan man se vattenbad som lite av ett träningsmoment. Genom att låta sin kropp gå igenom stress i kallt vatten blir det lättare för individen att klara av vardagens stress på ett bättre sätt.
Det finns dock lite av ett undantag. Om man alltid har högt blodtryck kan det vara en dålig idé att bada vinterbad. Om det är tillfälligt och inte allt för allvarligt på grund av en nyligen stressig situation kan vinterbad till och med hjälpa till att sänka blodtrycket. I slutändan bör man göra det som själv känns bäst. Det finns individer som älskar vinterbad och det finns andra som helst vill undvika det på grund av en obekväm känsla i det kalla vattnet. I slutändan kan man säga att det definitivt finns många hälsofördelar, men kanske inte för de som lider av konstant högt blodtryck.
Jeanette Berggren är sjukgymnast, specialist i idrottsmedicin och personlig tränare. Hon berättar om dom vanligaste skadorna inom simning nedan:
“Vilken är då den vanligast förekommande simmarskadan?
– Överbelastning i axlarna, helt klart. Det är det vanligaste. Det är det som heter rotatorkuffen, musklerna som stabiliserar axelleden, som gör ont och smärtan strålar ner på utsidan av överarmen även tennisarmbåge förekommer.
Vad gör man åt det och vilka råd brukar du ge?
– Att undvika att simma med smärta i axeln. Det som heter rotatorkuffen är en ganska liten och utsatt muskelgrupp. Och för att upptäcka besvären: det är oftast när armen är utsträckt över huvudet, exempelvis vid catch och början av ett frisimsarmtag, som det gör ont. En enkel regel att följa är byta till övningar som inte gör ont, som styrkeövningar för axeln där du jobbar under huvudhöjd.
Ett annat av Jeanettes råd brukar vara att använda sig av simfenor på träning för att avlasta axlarna. Ytterligare saker som Jeanettes vana ögon brukar titta på är en simmares rörlighet i nacke och rygg. Vad var simmare kan fokusera på under träning är exempelvis att andas åt båda hållen vid frisim, för att fördela arbetet lika mellan båda skuldrorna. Och till sist – hållningen. Hållningen påverkar axelns position och muskelarbetet i dina skuldror och bål. Var hamnar dina händer, ja just dina händer när du står upp med armarna hängande? De ska hamna på lårets utsida, med tummen framåt och lillfingret rakt bak. Simmare har ofta framåtroterade axlar – då hamnar händerna på lårens framsidor. Jobbar du med din hållning har du mycket vunnet även i din simning.”
Texten från Jeanette är tagen från http://aquamagasin.se/